Ja då har man suttit åter igen med den man som försöker sätta dit mig i en sal med människor som inte vet ett dugg. För myndigheten är jag bara ett namn. Dom vet inget, dom ser en man som är orolig. Han, orolig.... Det är skrattretande. Men jag måste medge att han är en bra skådespelare. Eller så tror han helt allvarligt på det han säger så mycket att han övertygar, i vilket fall så är han en kall människa.
Han sitter där med sin advokat som trycker ner mig. Får mig att gråta. Jag vet att han skulle göra allt för att ta mitt barn.
En av sakerna som sårar mig är att mitt ord inte är värt något. Varför?
Vi har ett interimistisk beslut nu. Mitt barn ska komma varannan lördag hem. Han lämnar jag lämnar. Till en början, sen kommet hon att få sova över. Vi väntar på huvudförhandlingen.
Jag har inga höga förhoppningar att ho får flytta hem. Det är inte vanligt att dom flyttar barn som är inskolade på en förskola. Vad är det för skit snack!! Om ett barn får det bättre hos den ena föräldern borde det inte vara något problem. Men det är normen som jag förstår. Systemet har jag inget tillit till alls!!
Nu får jag träffa mitt barn varannan lördag och det är underbart. Hon säger att hon saknar mig.
Hon säger även andra saker till mig. Som tex att det vi har gett henne i present att ha hos sin pappa, en kudde, får hon inte ha. Dom tog den ifrån henne.
Nej nu rusar det i skallen igen. Ny ska jag sluta skriva och gå till jobbet.
