Evighets väntan

Nu återstår det för mig att bara vänta.....som om jag inte gjort det i 5år. Vänta på andra.....vänta på myndigheters svar, att dom ska skriva, att dom ska sätta upp mötes datum, att dom ska höra av sig. En evighets väntan. Vad händer medans?  Min dotter får ej komma till oss. Hon hålls borta av sin pappa. Hon blir utsatt för psykisk misshandel och påverkad att inte vilja ens prata i telefonen med mig. Hon har ingen kontakt med sina syskon. 

Jag håller tummarna på att min väntan är i den positiva andan för mig. Att det tar lång tid är för att socialen skriver en rekommendation att dottern ska bo hos oss. Jag håller tummarna. 

Vi är i det skedet att en ny vårdnads tvist dagas. Positivt? Absolut. Jag känner att jag har mkt kött på benen. Men en liten del av mig är orolig att det inte går bra. Att det ej blir en förändring till det positiva för mig och min familj. 

Jag måste chansa. Att det ska hålla på så här i framtiden är inte ett alternativ. 

Så.....här sitter jag nu och väntar, tålmodigt på någon annan. 

Trampar på samma ställe

Vad har jag lärt mig på dessa 5år! Att pappan till min dotter inte vill hennes bästa. Att han inte har förståndet att se hur vår dotter påverkas.  Att han inte är villig att samarbeta. Han gör ett medvetet val när han inte samarbetar. 

Jag har förstått det nu.