Jag har inte gråtit på länge nu. Sitter här och väntar på mitt barn och helt plötsligt kommer tårarna. Gud vad jag saknar henne. Att få se hennes glada nuna när hon ser mig, att få känna hennes ärliga och varma kramar. Finns det något bättre!!!
Förstår inte min verklighet ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar