Samma hoppas jag. Det dröjer inte länge innan hans advokat frågar han saker och igen beter han sig som ett barn (i mina ögon). Hans advokat ställer en fråga och då sitter han med handen över munnen och svarar. Hans advokat får alltså säga till honom att ta bort handen för att vi inte hör vad han säger. Det här upprepar sig vid flera tillfällen OCH när domaren pratar med honom. Vid flertal tillfällen får även hans advokat ta bort hans hand från hans mun. Som ett barn!
Han mumlar av osäkerhet när han svarar OCH domaren fick säga till hans advokat att inte ställa ledande frågor. För det är så här, han kan inte svara på frågor, han klart inte av att bli ifrågasatt. Han måste bli ledd i alla situationer. I hemmet kan han aldrig ta beslut utan det är alltid den han är tillsammans med. Han kan inte kommunicera om något. Han kan inte förstå att man inte kan göra som man vill.
Han är som ett barn.
Det stärkte mig i rätten. Att se hur liten han egentligen är när han blir ifrågasatt. När man inte går på allt skit han säger.
Hur ska någon kunna kommunicera med en sån person, hur kan man kommunicera med någon dom inte vill! Det går inte och jag tror inte på socialens sätt att tänka: att det aldrig är en persons fel utan bådas. För jag undrar bara, hur kan jag göra förutom att ringa och messa när jag undrar något om mitt barn. Är det mitt fel då att han inte svarar. Om en person inte tycker att den behöver svara så går det inte att tvinga.
Jag fattar inte!!!
Jag ber till högre makter att rätten såg hans ovilja att samarbeta.
Ha det bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar