Hur mycket kan jag grubbla, hur mycket kan jag prata med andra i mitt huvud. Hur mycket kan jag känna? Hur mycket orkar jag känna! När tar det slut? Tar det någonsin slut?
Snacka om mycket som snurrar i mitt huvud.
Orättvisan ligger nära på ytan i känslor. Mitt barn saknar sin mamma och syskon men får inte prata med oss när hon vill, hon får inte träffa oss när hon vill. Hur kan det vara det bästa för henne.
Jag tänker så mycket på det ibland så jag blir tokig. Jag blir ledsen för mina barns skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar