Saknar

Ni som går igenom eller har gått igenom känner nog igen er när jag säger: ångest, tomhet, tårar, maktlöshet, skakningar,beslutångest.
Så vaknar jag upp och känner nästan varje dag......även idag. Tårarna är nära och saknaden, ja den här j-a känslan att inte vara hel. Frustrationen över myndigheternas okunskap.
Jag ska berätta hur min relation med min dotter ser ut nu och har gjort i nästan 2 år.
Jag och mina andra barn åker flera mil varannan söndag till något som heter umgängesstöd. Vi är där 3 timmar och umgås. Jag får ringa min dotter 2 ggr/veckan på utsatta dagar.
Jag har aldrig någonsin känt mig så kränkt. Min dotter saknar mig och säger det till mig. Och vad kan jag göra!! Inget!!!! Jag bestämmer inte längre över mitt liv. Jag kan inte längre träffa eller prata med mitt barn när jag vill. Något som barnet har rätt till!
Ingen tänker på syskonen, hur det påverkar dom, deras relation.
Allt detta och mycket mer är det 1 enda person som har lyckats med. Med lögner!!! HUR är det möjligt.